Storm Dunder blir sig själv på Welcome Home

 ©️ Storm Dunder

Hej Storm Dunder och grattis till nya albumet! Jag vill så gärna veta mer om hur den här skivan kommit till. Skulle du vilja berätta mer om din process, hur du skrivit, skapat och producerat den?

Welcome Home är ett album som dokumenterar hur min röst förändrades under mitt första år på testosteron. Jag trodde inte att den processen skulle vara möjlig att genomgå förrän långt senare för mig, eftersom min röst är både mitt jobb och min inkomst, men också min stora trygghet. När jag gjorde en utredning för att få könsbekräftande behandling under 2018 sa jag till min psykolog på mottagningen att jag inte kan ta testosteron. Men jag sa också att om jag någon gång kan börja ta testosteron, kanske när jag är 60 och klar med min karriär, då ska jag skapa ett album som dokumenterar hur min röst förändras. Det tog mig fyra år att inse att jag inte kan vänta tills jag är 60 för att tillåta mig själv att BLI mig själv! 

Jag började ta testosteron i september 2022. Då hade jag redan förberett allt som behövdes för albumet, skrivit och producerat låtarna och samtidigt dokumenterat hela processen noga: jag sparade all MIDI-information, fotade hårdvaran, skrev ner noterna. På det viset fanns allt jag behövde om jag skulle behöva transponera låtarna till en annan tonart när jag väl började spela in sången.

Jag ville att förändringen skulle ske gradvis över plattan och därför spelade jag in varje låt mellan fem till tio gånger så att jag hade inspelningar i röstens alla lägen. Den strategin hjälpte mig mycket eftersom det inte fanns något sätt att veta hur snabbt eller långsamt förändringen skulle ske, eller hur mycket rösten skulle förändras. 

Hur kom idén om att smälta samman din egen process med historien om en maskin som varit ett mänskligt barn till? Och hur jobbade du med att få musiken att rymma båda de historierna?

Egentligen är ju min process och historien om maskinen en och samma. Vi kom in i världen på ett sätt, och genom vår barndom formades vi för att bli något annat. Maskineriet är en metafor för PTSD, de långvariga effekterna av att utsättas för traumatiska händelser som barn. Jag upplever de symptomen som maskindelar som installerats i mig i ett försök att bygga en perfekt maskin som inte säger emot, som inte säger ifrån, som lyder och lyssnar och jobbar på som om ingenting har hänt. 

Jag upplever också min femininitet som något mekaniskt, något påtvingat, något performativt, något som inte fanns där från början utan installerades under min barndom i ett försök att skapa den perfekta kvinnan som inte heller säger emot eller säger ifrån, som lyder och lyssnar och jobbar på som om ingenting har hänt, som tvingar bort delar av sig själv för att passa in i könsnormen. Att börja ta testosteron var ett stort steg bort från maskineriet, ett sätt att komma hem till mig själv, känna mig trygg i min kropp, känna mig som människa igen. 

Hur ser din låtskrivarprocess ut, hur börjar en låt, hur går arbetet i mitten till, hur avslutar du?

Låtskrivarprocessen börjar för mig oftast med ett behov. Det kan vara att jag känner ett behov av att berätta en historia, att bearbeta ett trauma, att säga något, att säga ifrån, eller att reda ut ett tanketrassel. Det kan också vara att jag känner ett behov av att säga något musikaliskt, att uttrycka en känsla genom musiken, ett behov av att testa något nytt, ett behov av att spela ett specifikt instrument för att det ger mig en specifik känsla. Ibland kan det till och med vara ett behov att jobba, en yttre faktor som exempelvis ekonomiska faktorer eller att jag fått ett beställningsjobb.

Jag skapar fragment av låtar hela tiden. Jag skriver först ut mina tankar (ofta i stream of consciousness form), spelar instrumentet eller producerar musiken som uttrycker känslan, och spelar in det. Sen börjar jag pussla ihop fragmenten. Då har jag ofta redan en idé om vad jag vill skapa. Jag kan till exempel ha skrivit flera texter om ett specifikt minne, och så sätter jag mig och pusslar ihop alla de texterna till en låt och tonsätter. Eller så har jag skapat fragment av en produktion och vill skriva text till den, då behöver jag bara sätta ord på den känsla som redan finns i musiken. Jag tror att det hjälper mig mycket i låtskrivandet att jag också är producent; det finns alltid en tråd jag kan dra i. Om det känns svårt att jobba på en text en dag kan jag skriva ett stråkarrangemang istället, eller spela in en massa synthar och vänta på att texten kommer. 

Jag tycker väldigt mycket om att jobba med album och soloföreställningar så när jag börjar skriva ny musik har jag ofta en historia som jag vill berätta över tid, med flera låtar. För Welcome Home var det historien om maskinen som plötsligt minns att den en gång i tiden var ett mänskligt barn. Det blir mycket lättare för mig att skriva låtarna när jag har den historien nedskriven eftersom jag då kan se vad jag behöver skriva för låtar, och eftersom jag alltid skriver finns det ofta texter att plocka från och utveckla för att fylla de hålen i den större berättelsen. 

Låten Machinery på albumet är ett exempel på hur det här fungerar för mig. Jag behövde en låt som berättade hur maskinen blivit till just en maskin, och jag hade en text jag skrivit tidigare utifrån en våldsförares perspektiv. Så, jag tog den texten och utvecklade för att ge lyssnaren en kontext till hur maskineriet uppstod. Det låter kanske lite mekaniskt i sig, men det var väldigt emotionellt. Jag har nog aldrig mått så dåligt under en låtskrivarprocess som då. 

Att avsluta är det absolut svåraste för mig, så jag jobbar alltid mot en deadline. Jag söker till exempel till en festival så att all musik måste vara skriven och producerad till ett visst datum, och när den dagen kommer är det klart (även om det kanske inte alltid känns så).  En lärare på Kungliga Musikhögskolan sa en gång: ”Det är inte klart när det är bra, det är bra när det är klart”. Jag försöker leva efter de orden!

Och hur går låttextskrivandet, specifikt, till för dig?

Jag älskar stream of consciousness-skrivande och majoriteten av mina texter kommer från det, men jag har andra strategier också. När jag fastnar brukar jag skapa skrivövningar för mig själv. Låten The Cruel är ett exempel på det! Jag hade aldrig skrivit text för en låt som går i 7/8 tidigare och visste inte riktigt var jag skulle börja. Så jag skapade fem skrivövningar för att komma igång. En av dem bestod av att skriva fyra fraser där varje åttondel hade en stavelse (väldigt svårt att sjunga!), en annan var att skriva i en specifik rytm. Jag använde långt från allt jag skrev i själva låten, men några textrader från varje övning kan man hitta i slutresultatet. 

Majoriteten av de skrivövningar jag använder handlar just om att komma igång, att komma ifrån känslan av att allt jag skriver måste vara perfekt. Jag skriver allt jag tänker och sållar sedan bland det, de dåliga texterna behöver få komma ut för att göra plats för de bra. 

Har du jobbat med någon annan på albumet eller gjort allt med det själv? Hur var det (antingen att jobba med andra personer alt att göra allt på egen hand)?

Jag har skrivit, arrangerat, spelat in och producerat allt själv, men jag har tagit in musiker på vissa instrument, exempelvis Marin Popovski som är min högra hand och spelar gitarr på flera av låtarna. Jag mixade även vissa låtar tillsammans med honom. Den enda delen av processen som jag vägrar göra själv är mastringen, den är gjord av den fantastiska Linn Elisabet! Jag älskar att jobba med andra, men är väldigt ovan vid det. Jag ser fram emot att testa det mer under nästa projekt som kommer att inkludera flera samarbeten med musiker och andra konstnärer. 

Releasekonserten på Nalen ikväll låter helt magisk, vill du berätta mer om hur du gjort för att ordna en sån kväll?

Jag har älskat Nalens lokaler sen jag uppträdde där för första gången i början av 2020, och det har varit en dröm för mig att arrangera en egen konsert där. Jag ville inte bara fira att jag släpper Welcome Home utan fira hela min musikaliska resa. Jag har jobbat mycket inom burlesquevärlden i Sverige och det kändes självklart att bjuda in burlesqueartister för att uppträda under kvällen. Lady Monstera och Ms. B. Haven är båda helt otroliga burlesque-artister som inspirerar mig enormt mycket. Det kändes också viktigt att ha en musikalisk förakt, och Shipsea var helt självklar för det, han representerar ett tidigare liv för mig. Vi lärde känna varandra 2017 i samband med att vi båda deltog i Marina Abramovics utställning The Cleaner på Moderna Museet, fortfarande något av det största jag har varit med om. Jag minns första gången jag hörde honom sjunga inne i Eric Ericsson-hallen; det var som balsam för själen. 

Jag har tillsammans med mitt band även arbetat om en del låtar på Welcome Home, alla i bandet är är såna otroliga musiker och det känns viktigt att deras musikaliska uttryck också får ta plats i liveshowen. Och kanske blir det och annat gästframtädande, vem vet?

Jag har fått en helt ny respekt för eventarrangörer under arbetet med att arrangera konserten. Det är så orimligt mycket jobb och enormt stressigt, men jag har turen att vara omgiven av fantastiska eventarrangörer som både ger tips och validerar hur tungt det är. 

Vi avslutar med tips - och det kan vara vad som helst från en låt du vill tipsa om till en livsstil, motståndshandling, efterrätt eller bok. Vill du dela med dig av tre tips från dig till oss?

Älskar detta, det vill jag gärna! Här kommer tre tips:

1. Det finns inget rätt eller fel sätt att skriva på! Oavsett om det är stream of consciousness, att använda sig av skrivövningar, att skriva tillsammans med andra, att inte skriva alls tills orden skriker på att få komma ut och då skriva hela låtar, en diktbok och sju romaner på tio minuter, eller något helt annat. Inget sätt är dåligt. Att förstå vilka sätt som funkar för en själv och utnyttja det är guld värt! 

2. Musikskapandet är för mig både jobb och mitt största intresse och ibland är det svårt att slappna av i musicerandet och musikskapandet eftersom det känns som att jag jobbar. En strategi jag använder i stunder då jag behöver musiken men också behöver vara ledig är att spela instrument jag inte är bra på, och sjunga barnvisor! Tipset är väl helt enkelt att hitta sätt som passar dig, där du får vara i musikens värld utan att det känns som att du jobbar. 

3. On Earth We’re Briefly Gorgeous av Ocean Vuong är en bok som jag läser om och om igen. I mina ögon har det aldrig skrivit en bättre bok. 

Storm Dunders album Welcome Home släpps idag 15 november och går att lyssna på här.